Nyheter inom integration

Thomas Forsberg är projektledare inom föreningsliv och jobbar med integrationsfrågor i Ockelbo kommun. Han klev in i rollen under slutet av oktober förra året.
-En person behövs för att jobba med dessa frågor. Vi var den enda kommunen i länet som fick projektpengar till detta, berättar Thomas.

Han fick börja mer eller mindre från grunden. Ett av projekten som hade inletts fick han presenterat till sig i form av en pärm.
-Det här är vad vi har. Vad kan vi göra?
Projektet handlade om språkvän/flyktingguide. Tanken med detta är att nyanlända och Ockelbobor ska träffas och prata med varandra. Ett syfte är att lära våra nyanlända sociala koder och det svenska språket. Men det underlättar självklart även integration, förebygger fördomar och bidrar till ett öppet samhälle.

När han tog tag i projektet var det betydligt fler som ville ha språkvän än de som ville bli. Men trenden ser ut att vända, idag är det ett 30-tal som vill ha och 14 som vill bli språkvänner.
-Från början var det 4-5 som ville bli språkvän. Det är ett löpande projektet så det är aldrig försent att höra av sig, uppmanar Thomas, som tar emot anmälningar personligen.
-Det verkar som allt fler förstår vikten av att kunna hjälpa till. Sen är det självklart socialt berikande för båda parterna också.

Om man vill bli eller vill ha språkvän/flyktinguide så får man fylla i en anmälan. På blanketten kan man specificera om man är kvinna, man, familj, par eller familj och vilken form av motpart man vill möta. Man kan även lista intressen och vad man har för yrkesinriktning med mera.

Integrationsprojekten är till för alla. Med start i februari kommer gratis tennislektioner att erbjudas i Rabo skolas gymnastiksal och karateträning för alla från 7 år och uppåt är också på gång.
-Det första vi kom igång med var stickcaféet på gläntan. Man träffas, stickar, fikar och pratar. Det har pågått i 4-5 veckor nu, säger Thomas.

Sportoteket är ett projekt som Thomas dragit igång. Han funderade över vad man kunde göra och läste om ett sportotek i Luleå – vad kan det vara?
-Jag ringde upp dem direkt och de berättade mer om verksamheten som är som ett bibliotek fast med sportutrustning, berättar Thomas.
Senare fann han flera andra kommuner som startat liknande verksamheter. Bland dessa fanns Söderhamn dit Thomas åkte på studiebesök.
-Det är dumt att uppfinna hjulet på nytt. Vårt sportotek fungerar i stort sett likadant som Söderhamns, förklarar Thomas.

I dagsläget har det kommit in en del material men han hoppas att flera kommer in med utrustning. Direkt innanför portarna vid café gläntan finns en vagn där man kan lägga föremål som är lämpligt för sportoteket.
-Här är öppet mellan 9-15 vilket rimmar dåligt med de flestas arbetstider. I framtiden kommer AME att kunna hämta utrustning i hemmen för att underlätta för de som vill ge.
Thomas förtydligar också att ju mer utrustning som finns i sportoteket desto bättre möjligheter har han att ordna prova på kurser i olika idrotter.
-Vi kontrollerar utrustningen så att den är funktionsduglig. Kläder tar vi inte emot, däremot idrottsskor.

Johan Beijer

God Jul

God Jul

Julen Förr

Visste du att många av våra sedvänjor inför julen kommer från Tyskland? Till exempel adventsljusen och adventskalendrarna.

Lucia var ett helgon från Syrakusa på Sicilien som led martyrdöden år 304. I Sverige tog luciafirandet fart sedan Stockholms Dagblad år 1927 började ordna luciaval och luciatåg.

Lussekatten har ett djävulskt ursprung. Gammalt tillbaka trodde man nämligen att djävulen kunde uppträda i kattgestalt.

Julbocken var en annan skum figur. Han var den förste som delade ut julklappar, inte tomten alltså. Bocken var inte särskilt snäll. Han var klädd i en djurfäll och skrämde barnen. Han delade ut några små klappar och kördes sedan på dörren av husfar.

Jenny Nyström skapade den tomte som vi känner idag. Det gick till så här: Vikt Rydbergs ”Lille Viggs äventyr på julaften”, som kom ut 1875, illustrerades av en ung lovande konstnär, Jenny Nyström. Hennes snälle och mysige tomte återkom sedan på omkring 5000 olika julkort och i jultidningar.

Kjell Jansson

Invigning av hemsjukvården

Invigning av hemsjukvården

Socialchefen Palle Danielsson klippte bandet när Hemsjukvården i Ockelbo hade öppet hus. Den 11 december var det invigning av deras nya lokaler på övervåningen av Hälsocentralen. Han tackades i sin tur av Hemsjukvårdens enhetschef och MAS, Britt Asplund, för sin hjälp med att få flytten att bli ett faktum.

Den som är över 18 år och i behov av vård i mer än fjorton dagar och ej har möjlighet att ta sig till Hälsocentralen på egen hand kan få ingå i Hemsjukvården. Arbetsområdet inkluderar också Bysjöstrands boende.
-Med vikarier och nattarbetare inräknat är vi ungefär 15 personer som jobbar här, berättar Anna Andersson.

Johan Beijer

Nu tystnar Rabo skola

Nu tystnar Rabo skola

Nu har klockorna ringt ut för sista gången på Rabo skola i Ockelbo. Eleverna går från och med januari till nya Perslundaskolan för att bedriva studier. Som före detta elev på Raboskolan känns det ändå lite vemodigt. Det är nog så att det inte spelar någon roll om du gick på den sunkiga av de centrala skolorna eller i någon av de andra nu nedlagda skolorna i Lingbo, Åmot, Jädraås, Östby, Mo eller på annan plats i kommunen – dina minnen finns kvar och är knutna till den platsen.

Jag har både bra och dåliga minnen därifrån, men framförallt många. Här lärde jag mig läsa och skriva. Hade det kämpigt i träslöjd och mottog många ärr som syns än idag på mina händer. Mellan granarna och senare målstolparna agerade jag gärna målvakt när det sparkades boll. Jag hamnade i mitt första riktiga slagsmål med ”Blomman”, mitt i en cirkel av åskådare. På gympan var mina favoriter brandkårsbasket och skeppsbrott. Det blev inga pussar vad jag minns, det närmaste jag kom var äckliga spottkrig med ”Öjje” och ”Asta”. I matsalen trivdes jag heller inte, åt mest knäckebröd. I början höll fröknarna mig kvar hela rasten för att få i mig mat, den tanken fick de snart ge upp. Jag var nog rätt envis. På bildlektionerna trivdes jag bäst och även på svenskan när man fick lov att skriva egna berättelser. Ett år satsade jag hårt på matematik, mitt mål var att få den där roliga tilläggsboken ”Hej matematik”, det var först när jag fick den som jag insåg att det för mig var en nit.

Inte längre ska barn lära och leka på Raboskolan. Nu kan man antingen rycka på axlarna och tänka jaha. Eller buga och bocka och tacka för det som var.

Johan Beijer

Kuxakrysset

Kuxakrysset blir svårlöst denna vecka då vissa nyckelord som hör till ej följde med till tryckeriet. Vi publicerar detta online och hoppas ni kan bemöda er att lösa korsordet ändå.

1. De som handlade med länder långt bort hade båtar i sk kompanier. Engelska, svenska och danska kompaniet fanns. Med tanke på länderna långt borta hade man ett ord före kompaniet, vilket?

2. Pigor och drängar jobbade hårt förr. Därför började de dagen med, ja vadå?

3. Mörka kvällar upplystes förr av något som beskrevs som en revolution. Kom på 1860-talet.

4. För längesedan kom krigare från Italien och intog större delar av Europa. Vilka var de?

5. Om man lägger sju sorters blommor under kudden så drömmer man om sin…?!

6. I norra Finland finns en sed med en variant till julgran. Vad?

7. 1895 kom något motordrivet som betyder ”för alla”. Vad kan det vara?

8. Förr fanns en skoaffär som hette så här. Numera ett känt varumärke som ingår i Nilssons Shoes.

9. Det var husen förr, men knappast numera – åtminstone inte året-runt-bostäderna.

10. Den av våra gamla kungar med mest majestätisk utstrålning. Fanns som porträtt överallt. Var kung 1872 – 1907.

11. Här söker vi en möbelstil som kom från England och Frankrike på 1820-talet. Mjuka billiga former, svängda ben, valnöt och mahogny. Det fanns en förebild under 1700-talet.

12. Vi söker ett medeltida stränginstrument. Det finns en variant tillsammans med mun-.

13. Magnus Eriksson står bakom denna Sveriges första lagsamling. Den kom på 1350-talet. Vad kallas den?

14. Väldigt många förr var just detta!

15. Detta ord för kvinnor kommer från namnet på en grovt byggd stuga där kvinnorna höll till ibland. Vilket ord?

Framgång i DM för OAK

Framgång i DM för OAK

Helgen vecka 46 var det distriktsmästerskap i klassisk styrkelyft i Orsa, Ockelbo Atletklubb hade två deltagare på plats, Sara Berglund i viktklass 63 kg och Niklas Ek i klass 66 kg.
Sara gjorde sin styrkelyftsdebut och det fanns en hel del förväntansfull nervositet i samband med invägningen. En nervositet som strax därefter övergick till full koncentration, adrenalin och fina resultat.
Knäböj – 85kg
Bänkpress – 57.5kg
Marklyft – 110kg
Totalt: 252.5 kg
Vilket innebar DM- Guld i juniorklassen och en silverplacering i seniorklassen.

Niklas hade i år full fokus på SM i Sundsvall, som tyvärr blev en rejäl missräkning.
Han har ägnat fyra månader av året till att återhämta sig från ett klassiskt fall av överträning.
Att på slutet av året i Orsa lyckas vända den negativa spiralen, kändes oerhört skönt.
Helgens resultat borde ha kommit i somras i Sundsvall men bättre sent än aldrig.
Nu laddar han för Norrköping 2016.
Knäböj – 175kg
Bänkpress – 105kg
Marklyft – 190kg
Totalt: 470kg.
Personrekord med 25kg sammanlagt, distriktsrekord, DM-guld, inofficiellt svenskt rekord i knäböj men framför allt att han klarade den rejält höjda kvalgränsen till nästa års SM tävlingar i Norrköping.

Niklas Ek

Koppla av, koppla ner

Koppla av, koppla ner

Meditation, mindfulness och yoga kan vara några hjälpmedel för kropp och knopp att slappna av.  Många behöver hjälp med detta då vårt hektiska samhälle kräver mycket av oss och vi tar inte tillvara på den tid på dagen som kanske erbjuder avslappning och nedvarvning. Vi jobbar, sköter hemmet, träffar vänner, går på olika aktiviteter och andra åtaganden, tränar, lagar mat… listan kan göras lång. Idag finns en till faktor att räkna med till vår moderna livsstil som kan vara väldigt stressrelaterad, vi är nämligen alltid uppkopplade och tar emot information från alla håll och kanter, med våra smartphones och surfplattor.

Att vi är ständigt uppkopplade gäller inte alla. Jag är en av dem och förmodligen många med mig från min generation. Min telefon finns alltid nära till hands och det plingar till i den när det händer något nytt på Facebook, till exempel. Helt plötsligt har jag blivit beroende av att veta vad alla andra gör för stunden eller om det hände något roligt igår. Sen finns det även dem som står för underhållningen såklart och uppdaterar oss andra som finns i ”vänner-listan” vad den personen gör för tillfället eller berättar om sina sömnproblem som är relaterade till arga katter eller allergier.

Vi möts av så mycket intryck på våra sociala medier. När vi scrollar ner på sidan har vi hunnit läsa minst tjugo uppdateringar från olika personer med olika budskap. Inte konstigt att vi har svårt att sortera och att man blir trött i skallen av all information som far runt där. Ibland tänker jag; Varför vet jag det här om den där personen? Vill jag verkligen veta detta? Och hur berikar den informationen mitt liv? Det händer ganska ofta att jag tänker i de banorna och då slutar det på samma sätt varje gång, jag loggar ut från min Facebook och tänker; Nej, nu får det vara nog!

Så, med våra vanligt hektiska dagar, massor med ideal att leva upp till och våra timmar spenderade vid sociala medier så förstår jag att vi människor i blir sjuka av all stress. Jag skriver detta utifrån mig själv och andra jag känner som delar min mening. Det är svårt att koppla av och koppla ner när vi alltid är uppkopplade. Vår hjärna får aldrig vila och det kan få oanade konsekvenser om vi fortsätter i samma tempo, varje timme, dygnet runt. Varför ska det vara så svårt att sätta sig ned och bara vara? Utan telefon, utan TV, utan tidning, utan något som ger oss mer intryck att ta in som vår stackars hjärna måste bearbeta.

I svensk gammal folktro har man enligt tradition under den första delen av 1900-talet kurat skymning. Att kura skymning innebär att man sitter sysslolös under timmen då dag blir till kväll, under skymningen. Ofta satt man runt köksbordet och samtalade eller så satt man helt enkelt tysta och reflekterade över dagen som gått, medan mörkret la sig och kvällsbestyren så som middag skulle sätta igång. Anledningen till att man utövade detta under så långa tid var att man ansåg att man gick miste om nuet genom att drömma och planera framåt eller oroa sig och må dåligt över händelser som skett i det förflutna.

Genom att göra precis så, att kura skymning, tror jag att vi alla skulle sänka vår mentala stress nivå märkbart. Genom att stänga av allt runt omkring oss och faktiskt sätta sig och se ut genom fönstret under skymningen. Att sätta sig bekvämt i en stol med ett tänt ljus och ge naturen uppmärksamhet en stund. Nu i november kommer skymningen ganska tidigt och det finns gott om tid kvar på dagen för att fortsätta med det dagliga livet.

Jag ser framför mig, hur en familj hundra år tillbaka i tiden, sitter tillsammans runt köksbordet. Alla är tysta och sitter i sina egna tankar, i skenet av brasan som brinner i den öppna spisen. Dagen har varit fylld med arbete i skogen och med djuren på gården. Nu samlas man, som familj, för att kura skymning tillsammans, innan middagen ska lagas och strumporna ska stoppas.

Ibland kan jag önska vi levde mer så, nära naturen och utan all den yttre påverkan som sköljs över oss dagligen. Jag längtar till lugnet och att få känna total avkoppling och harmoni. Jag är medveten om att jag kan uppnå det, det är jag som styr mitt liv och mina tankar. Endå är det svårt ibland. För att nå framgång i att på riktigt koppla av och rensa hjärnan krävs övning. Jag ska ge mig själv det i höst och vinter, jag ska ge mig själv tiden att lära mig att koppla av. För jag tror att det är otroligt viktigt!

Låt oss tillsammans återuppta den gamla traditionen att kura skymning. Slappna av tillsammans och sitt i nuet om bara för en liten stund. Låt dig se det vackra i det enkla… och glöm inte att njuta!

Hanna Norling
FOTO: Lina Larsson

På spökvandring

På spökvandring

Skrämmande var det rätta ordet för att sammanfatta torsdagskvällen på Wij Valsverk och det årliga spökhuset som ABFs fritidsgård Underground i Ockelbo och Gävle Energi stod för.  Det köades i nästan två timmar av både vuxna och barn som med skräck blandad förtjusning inväntat årets spöktåg i det väldigt autentiskt anordnade spökhuset.

Långa rader av marschaller och eldkorgar välkomnade de runt tvåhundra besökare som tagit sig till valsverket denna kväll. Många vuxna och barn var utklädda kvällen till ära, i hopp om att kanske få skrämma de spöken som väntade på insidan. I den långa kön kunde du hitta allt ifrån häxor till liemän och djävular. Många av de som ivrigt väntade på deras tur var personer som besökt spökhuset under tidigare år och ville självklart inte missa årets höjdpunkt.

Det var det femte året i rad som spökhuset arrangerats i Valsverket på Wij Trädgårdar. Olika aktörer har kommit och gått men Gävle Energi som står för ljud och ljus har varit med sedan starten. Ungdomar från fritidsgården i Ockelbo har, tillsammans med sina fritidsledare och andra volontärer, pyntat hela det gamla verket till ett rysligt spökhus som Ockelboborna får lösa biljett till och besöka under torsdagskvällen på höstlovet.

Denna Halloween-kväll bestod av utklädda ungdomar som med riktig inlevelse skrämde de besökande när de vandrade runt i valsverket med deras spök-guide. Det mest uppskattade och kanske mest läskiga del var när grupperna blev instängda i det ”gamla kontoret”. Där inne hände konstiga saker och de spöken som fanns där var lite mer skrämmande än de andra gastarna man kunde se under resten av vandringen.
Väl ute i entrén serverades fika framför en stor sprakande eld i den öppna spisen. Om man hade tur kunde man även få se en skymt av den gamla eldvakten som vakade över allt som brann under kvällen.

Eftersom alla ungdomar frivilligt engagerat sig i detta evenemang gick allt överskott av biljett- och fikaförsäljning till fritidsgården och dess verksamhet. Gävle Energis insats under kvällen var sponsrad av företaget och tack vare dem så kan Ockelbo erbjuda ett av de bästa spökhusen, år efter år.

Hanna Norling

Henry Örbacke har gått bort

Henry Örbacke vid dörren till sitt hem

Den före detta rektorn Henry Örbacke flyttade med sin familj till Ockelbo 1971. På den tiden var han ensam rektor för över 700 barn i nybildade Ockelbo kommun.

I en intervju med Kuxabladet från 2012 (nummer 22) berättar han bland annat att han hoppades att byskolorna skulle få vara kvar och att han gillade att läsa, helst åt raggmunk och ofta besökte kyrkan.
Henry blev 92 år gammal.