Tegnérs nostalgibesök

Tegnérs nostalgibesök

Det var på ”Den gamla goda tiden”, Ockelbo blomstrade och växte, OBBK spelade i högsta ligan, diskon och middagar och jazzkvällar i Centrumhotellets restaurang…
Nostalgi?
-Ja, verkligen nostalgi, säger Mats Tegnér och Ann nickar glatt instämmande.
-Vi jobbade hårt, ja vi jobbade jämt, och vi trivdes i Ockelbo, säger Ann.
När krögarparet Ann och Mats Tegnér kom på besök från nuvarande hemorten Gävle fanns det mycket att minnas.

I december 1978 kom familjen Tegnér från Stockholm till Ockelbo. De lockades av vacker natur och av möjligheterna att åka skidor och skridsko. Och i Ockelbo hade de hittat förutsättningarna för ett liv på landsbygden: Centrumhotellet.
-Vi hade letat i Norrland efter ett hotell med restaurang, och att det blev Ockelbo var mest en slump, säger Mats och konstaterar att Ockelbo motsvarade familjens förväntningar. Det fanns företag, affärer – det var tre klädbutiker och man kunde få en kostym uppsydd – och ett aktivt föreningsliv…
-Allt blomstrade och det var många som stannade på väg till och ifrån fjällen, när 272:an gick genom centrum, och kom till restaurangen för att få en bit mat.

Men flytten från storstan till Ockelbo var inte bekymmersfri.
-Vi hade problem med tempot. Allt gick så långsamt. Och vi hade varit anonyma i Stockholm, det var vi inte i Ockelbo. Här var det social kontroll, konstaterar Ann och Mats.
-Men vi tyckte snart att det var positivt. Man brydde sig, och det fanns en trygghet i det.

Ann och Mats Tegnér ordnade jazzkvällar, räkaftnar, ostaftnar, italienska aftnar, franska aftnar, bröllopsmiddagar, kurser om vin och mat, vett och etikett, många kända artister och band…
Ann, som hade köket som sitt revir, minns julborden med skräckblandad förtjusning.
-Jag började steka köttbullar i september. Åtta kilo åt gången

Och Centrumbaren hade stil, med Mats som serverade i väst, skjorta och slips och alltid med en vit servett prydligt vikt över armen.
-Vi hade mycket och trogen personal då, som vi ser någon ibland och som frågar om vi inte kan ha en återträff. Och barnen är uppvuxna med restaurangen.

Men allt var inte rosaskimrande. Paret Tegnér hade ambitioner och ville utveckla hotellet och restaurangen, men hyresvärden Ockelbo kommun delade inte deras entusiasm. Dessutom startade kommunen egna och konkurrerande verksamheter.
-Vi tröttnade och började leta någonting annat, och 1989 hittade vi gamla Strandbasaren. Där kunde vi få det som vi ville ha det.

Restaurangen blev mycket fin, med en stor uteservering och med Emilios pizza under samma tak, men investeringarna, och därmed kostnaderna, blev alltför stora. När de köpte fastigheten norr om Sundsbron satte de sitt gamla fina hus i Ersbacka i pant, och det tvingades de sälja 1991, före konkursen.
-På våren var vi tillbaka på Centrumbaren, som vi köpte tillbaka.

Restaurangen rustades och verksamheterna, med band annat disko, arbetades upp igen. Krögarparet ordnade mat vid återvändardagar och bröllopsmiddagar i valsverket, började med matservering i Kyrkparken vid sommarmarknaderna, arrangerade pjäxdans vid vintermarknaden…

Ett hotell kan ge en bra bild av ett samhälles utveckling, och stagnation. Ann och Mats hyrde ut hotellrum till byggnadsarbetare, som jobbade med den i dag nedlagda och rivna Norrsundetfabriken. Större arbeten i Ockelbo har också satt avtryck i hotelliggaren.

Efter 25 år – 2003 – valde Ann och Mats att lämna Ockelbo.
-Vi var trötta, vi hade bara jobbat och jobbat, säger Ann, som i dag är biträdande restaurangchef på Stadshusrestaurangen i Gävle.

Mats blev erbjuden tjänsten som restaurangchef för Sandvik Coromant och stannade där de sju åren till sin 67-årsdag.
-Nu sköter jag hemmet och går ut med hundarna.

Ann och Mats ser nu fram emot ytterligare ett år av cirka 30 som sommargäster på Åland, där de för nio år sedan köpte ett eget fritidshus, ”Kojan”.
-Den är väldigt enkel, kojan.

Erik Andersson

tegners

Ockelbo vidare i Riksmästerskap

Ockelbo vidare i Riksmästerskap

Ockelbo är klara för final four i riksmästerskapen pojkar 16 och är därmed ett av Sveriges fyra bästa lag. Killarna hade allt emot sig efter att ha förlorat två matcher. De behövde vinna sista matchen mot Stockholmspolisen med 17 poäng för att kunna ta sig vidare.
-Killarna gjorde en helt otrolig insats i matchen mot Stockholmspolisen, kommenterar coach Johan Stark.
-Hela laget var hjältar och vi hade en grym klack som skrek, trummade och lyfte killarna!
Ockelbo vann till slut med 91-68 och bragden var ett faktum.

Poäng: Edvin Stark 35, Max Sundberg 24, David Eriksson 22, Tim Östling 6, Oskar Linder 2 och Alain Ndikumana 2

Oasen gläntan

Oasen gläntan

Här finns det ett kaffe med priser som ligger under epitetet ”självkostnadspris” och fast lokalen är väldigt stor till ytan har man lyckats få till en mysig miljö.
Det man slås av när man kliver in i Gläntans lokal är inte att det att det är många nysvenskar. Man slås av vad lugnt det är. 

Gläntan är navet i Arbetsmarknadsenhetens hjul då många av aktiviteterna styrs härifrån och aktiviteterna är många.
* Rönnåsen
Sportstuga med fikamöjligheter och en vidunderlig utsikt både sommar som vinter.
* Wij Trädgårdar har ett samarbete med AME där det både pysslas utomhus med växtligheten och med inomhusaktiviteter till marknader.
* Skånegården
Cykelreparationer- äldre cyklar fixas upp och även TV-apparater får sig en genomgång.
Möbler snyggas till det första egna boendet.
Då lokalerna är nya för aktiviteterna så rustar även personalen själv och har gett en betongbunker en gnutta personlighet.
* Snickeriet
Här fixas det med allt som har med snickeri att göra, från parkbänkar till fågelholkar.
Sist men inte minst har dom ett utelag som har som uppgift att sköta om utemiljöer, rensa sly och frakta bort skräp av varierande storlek och form.  Man kanske kan kalla dom hustomtar?

Gläntan är en sysselsättningsform under Arbetsförmedlingens flagg och är till för långtidsarbetslösa, deltidssjukskrivna och så kallade Fas 3:are
Nysvenskarna har genom denna Glänta en chans att prata Svenska på ”riktigt” och inte så som det är och låter i klassrummen på SFI
Oavsett om man på grund av utsliten kropp eller knopp eller haft svårt att få jobb eller flytt ifrån krig och elände kan alla bidra med någonting. Med lite värme och omtanke kommer man så oerhört långt och jag känner att det är just det som gör Gläntan unik och är ett föredöme till andra kommuner.

Stina Dahlman

Livsmedelbutik nobbas

Livsmedelbutik nobbas

Ett par företagare från Sandviken vill öppna en livsmedsaffär i Coops gamla lokaler. Men de nobbas av bankerna som inte tror på marknaden i Ockelbo.
Coop la ner Ockelbobutiken efter flera år med förlust. De nya intressenterna behöver låna 750 000 kr men bankerna säger nej till att låna ut denna summa.

Företagarna har fått klartecken från en franchisekedja som tror på marknaden i Ockelbo och de går in med 750 000 kr. Men bankerna säger nej till att låna ut resterande belopp.
-Det är förödande för glasbygden att bankerna inte lånar ut pengar till företagarna, trots att de har bra möjligheter att bedriva sina verksamheter, säger Magnus Jonsson kommunalråd i Ockelbo.

Att sänka hyran är inte heller aktuellt eftersom kommunen inte får subventionera företagsverksamheter. Bankerna går med miljardvinster varje år men det gynnar tyvärr inte affärsgynnare och konsumenter.
-Franchisekedjan har tagit fram kalkyler utifrån läget i livsmedelsbranschen och som tror på konceptet som de bägge företagarna visat. Vi har inte fått någon förklaring till varför bankerna tvekar, säger Pamela Warren, vd för Ockelbogårdar.
I många småkommuner minskar antalet butiker och i många fall beror det på att bankerna snålar med lån vid övertagande eller att de inte lånar ut pengar till nya företagare. Detta är förödande för mindre kommuner som på sikt kommer att dö ut. Speciellt då stora köpcentrum tar andelar från butikerna i till exempel Ockelbo.
Kuxabladet pratade med Swedbanks företagschef Peter Thurnell.
-Jag kan inte kommentera enskilda ärenden på grund av banksekretessen. Men om vi inte tror på de framlagda kalkylerna så kan vi inte bevilja ett lån.
Är det på grund av att företaget ligger på en mindre ort?
-Nej. Alla kunder har samma förutsättningar oavsett var de bor, avslutar Peter.

Peter Helin – en riktig klippa

Peter Helin – en riktig klippa

Peter Helin lever i nuet; mot bakgrund utav hans arbete med kommunens unga, mångåriga erfarenhet utav ideellt arbete i lokala föreningar, borde han kanske kunna luta sig tillbaka på gamla meriter men för Peter är det senaste han gjort det allra viktigaste. Möt mannen som förde disco till en hel generation Ockelbobor, var med och lade grunden för Ockelbo marknad, och som idag bl.a. är en av hörnpelarna i Fritidsgården Undergrounds verksamhet i gamla brandstationens lokaler i Ockelbo.

 

Stark sammanhållning i uppgång och motgång.

Peter växte upp i Åbyggeby i en stor familj med flera syskon, nära i ålder. Utifrån sin erfarenhet med ungdomarna på fritidsgården idag drar han slutsatser om sig själv som tonåring:

-Torget var aldrig tomt på ungdomar då, det var där vi möttes och hängde. Hade du moppe åkte du mellan de två kiosker som fanns här. Det var en stark sammanhållning; vi gjorde det mesta tillsammans.

Många utav vännerna har han fortfarande kontakt med än idag. Tillsammans med sin bror Anders Helin, och barndomsvännen Christer Larsson och flera andra ungdomar blåste Peter nytt liv i disco verksamheten i Gotans källarplan redan som 14-åring.

-Vi köpte upp utrustningen, skivor och högtalare, när de som höll i discot ville lägga ned. Vi reste pengar och inredde hela neder-våningen; riggade lampor och ordnade gästartister.

Christer Larsson och Anders Helin kom att spela viktiga roller tillsammans med Peter i skapandet utav Ockelbo marknad. Han berättar att Christer som redan var ute och arbetade på marknader kläckte idén och att Peter i egenskap av ordförande för OIF’s nöjessektion ordnade så att Idrottsplatsen stod till förfogande för den allra första upplagan av Ockelbo Marknad.

-Vi fick in artister som var stora då, som tex. Svenne & Lotta. Biljetterna kostade 10 spänn; jag tror aldrig jag hade fått till det om vi inte byggt kontaktnätet i arbetet med ungdomsdiscot.

Det går en röd tråd genom allt Peter gjort. I strid med tidens anda sätter han ett högt värde i att hjälpa och lyfta andra, ofta helt ideellt. Det är en ovanlig egenskap idag, framförallt eftersom vägen ofta är svår och full av motgångar.

-Jag råkade ut för diskbrock och blev sjukskriven en längre tid; det skedde i en tid i livet då jag äntligen kände att jag var på rätt plats i mitt arbetsliv.

För många skulle den erfarenhet säkerligen kunna vända ett liv till en nedåtgående spiral, men Peter valde att se det annorlunda.

-Efter sjukskrivningen beslutade mig för att ge allting som kom min väg en chans, förbehållslöst, och inte se förändringen i mitt liv som någonting negativt.

Peter arbetade som taxichaufför, som säljare av kontorsmaterial. Han vikarierade inom både förskola och grundskola och fick en fast tjänst där han hjälpte ungdomar i högstadiet med speciella behov. Ideellt har Peter också arbetat för RSHM (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) där han drivit café samt ordnat aktiviteter och resor tillsammans med dess medlemmar. Som ett nyktert alternativ till skolavslutningen är Peter också en av arrangörerna bakom initiativet Stolt och Nykter som varje år erbjuder sjunde till nionde klassare ett starkt subventionerad besök på Furuviks Nöjespark.

Fritidsgården och arbetet där

I fritidsgården underground, i det nedre planet utav gamla brandstationen, arbetar Peter tätt tillsammans med den inspirerande och mycket omtyckte kollegan Andreas Björnberg. De utvecklar och anpassar verksamheten tillsammans med och utifrån ungdomarnas intressen och behov.

-Med hjälp av sponsorer har vi byggt en ny uteplats inför sommaren på vår innergård och en hel del förändringar kommer att genomföras under våren för att kunna utnyttja platsen bättre; göra den till en naturlig knytpunkt för ungdomar, där man kan grilla, hänga och utbyta idéer.

Peter berättar om ett omtyckt projekt där ungdomarna förvandlar gamla Wij Valsverk till ett spökhus med guidade visningar under Allahelgonsafton varje år. Även där spelar kommunen och sponsorer en stor roll och bidrar med ljud och ljus.
Genom ett samarbete med musiklärare Kent Lindström ordnas uppträdanden under kvällar som kallas Studio 56. Kent, som också har sin egna musikstudio, bjuder in talanger och artister ifrån 13 år och uppåt att framträda på Fritidsgårdens scen.

Andreas Björnberg tillsammans med en tidigare kollega på fritidsgården, Marie Gunnarsson, startade också projektet Blåljus; ett samarbete mellan ungdomarna, brandkåren, ambulansen och polisen. Vid det första tillfället iscensattes en explosion i Fritidsgårdens lokaler, och räddningstjänsten kallades in och agerade som om de ställdes inför en verklig situation. Ungdomarna var sminkade med svåra skador, polisen upprättade avspärrningar och räddningspersonal hanterade skadade i stora tält utanför lokalen. Peter ser fram emot planeringen utav nästa Blåljus.

-Räddningstjänsten har inte många kontaktytor idag med ungdomar, förutom när olyckor faktiskt sker. Jag tror att alla kan vinna på den här sortens övningar. Ungdomarna lär sig hur kriser hanteras och det skapar en naturlig relation till, ett intresse och förståelse för räddningstjänsten och polisens arbete.

Genom bidrag ifrån Ockelbo kommun byggs nu en del av lokalen om till ett spelrum för ungdomarna; det kommer bl.a. innebära en ny park datorer.

-Datorer och spel är ofrånkomligt en stor del av ungdomars liv idag. Här får de en möjlighet att både spela, ses och utbyta andra intressen och erfarenheter.

Peter reflekterar:

– Även om många ungdomar på landsbygden har sport-orienterade intressen och deltar i sådan verksamhet på sin fritid, är det inte alla som delar dessa intressen, eller har förutsättningarna för att kunna utöva dem, fysiskt, ekonomiskt osv.

Det står klart att Peter och kollegerna på fritidsgården fyller en viktig funktion för Ockelbos unga.

Vad gör Peter för att slappna av?

-Jag älskar att resa. Förut gjorde jag mycket charterresor men nuförtiden köper jag bara en flygstol och löser boendet när jag kommer fram, berättar Peter.

Senast gick resan till syd-ost Asien. Peter berättar hur han hyrde motorcykel och gav sig ut i Thailand.

-Vad blir nästa resmål, frågar jag.

-Australien och Nya Zealand, svarar Peter bestämt.

-Egentligen vet jag inte vad som lockar; jag bara vill se hur det är, fortsätter han och uttrycker omedvetet en egenskap jag ser och uppskattar hos Peter. Han har inga förutfattade meningar.

-Jag tycker om gamla bilar också, avslutar han med ett leende.

Jag blir långt ifrån förvånad när det senare visar sig att han också är med och arrangerar den årliga cruisingen för veteranbilar i Ockelbo. Jag hoppas ungdomarna på fritidsgården förstår vilken tillgång Peter är, både för dem, och för orten.

 

Sagt om Peter:

Han finns alltid där för mig, speciellt när man behöver en vän som mest
och alltid med ett leende på läpparna.

William Norin

 

Peter, en varm, snäll, mycket humoristisk person med glimten i ögat och lite enveten ibland!

Eva Sjölander

 

Peter är en bra vän
Han är lätt att prata med och han ställer upp i alla väder

Hans Åberg

 

 

Text/Foto Mattias Färnstrand

En minut med Mörtman

En minut med Mörtman

En minut med Mörtman

Lukas Mörtman är en uppfinningsrik och tänkande kille på elva år. Jag träffar honom i Ockelbo bibliotek där han lovar att lägga kvalitetslitteraturen åt sidan för att svara på några frågor.

Det var Lukas som lämnade på förslag till kommunen att flextid skulle införas mellan kl 08-10 på morgonen för elever på kommunens skolor; ett förslag som tyvärr avslogs men som gick hela vägen genom Utbildnings och Kulturnämden till Kommunalfullmäktige. Lukas verkar inte bitter över det nederlaget utan kommer genast med fler förslag:

– Jag önskar att vi fick skolmat som smakade som hemmalagat och inte bare hette och såg ut ungefär som det.

-Tycker du själv om att laga mat själv, frågar jag.

-Ibland gör jag det. Helst äter jag tacos. Det är riktigt gott.

Jag kan bara hålla med Lukas om det. Lukas berättar att han tycker om att spela datorspelet Minecraft, som är ett spel där man konstruerar virtuella världar. I skolan är teknik hans favoritämne och tillsammans med sina vänner bygger han gärna ihop och testar idéer; det senaste var gröna, röda och gula dioder i en krets.

-Det är spännande och se om det fungerar, det är inte alltid det blir som man har tänkt sig, säger 11 åringen.

Det är en sanning som gäller mycket här i livet reflekterar jag.

-Tycker du att barn, eller dom mindre vuxna, också borde få rösta, fortsätter jag.

-Nej, jag tror man är för liten för att hinna lyssna på och fårstå alla politiska partiers mål. 18 år är rätt bra, svarar han eftertänksamt.

Lukas flyttade till Ockelbo när han var fem år ifrån Lindköping. Han trivs och tycker det är lugnt att växa upp här. I framtiden skulle han gärna vilja arbeta som programmerare, med det är i framtiden. Nu är det tacos och att bada på somrarna som gäller.

 

Text/Foto Mattias Färnstrand

Mineraljägaren i Jädraås

Mineraljägaren i Jädraås

Mineraljägaren i Jädraås

Åke Lundkvist är en äventyrslysten 72 årig pensionär och hängiven mineraljägare. Han har tilldelats flera priser för sina fynd av mineraler och metaller i markerna kring Jädraås, bl.a. första pris i prestigefulla SGU’s (Sveriges Geologiska Undersökning) 2009 och en delad andraplats så sent som 2013. Priset delas ut i december varje år och tilldrar sig intressenter ifrån Gruvbolag över hela världen.

Åke tillryggalägger åtskilliga mil per år till fots och till cykel för att sondera mark i sin jakt.

-Jag cyklar alltid ut till dem områden jag vill undersöka av två anledningar. Diken och väggrenar ger bra ledtrådar av vad man kan hitta där ute; framförallt om vägen är ny, stenblock kastats upp eller brutits sönder av maskiner i processen. Det är sådant man lätt missar om åker förbi i bil. Dessutom är det både roligt och skönt att vara ute och röra på sig.

I ryggsäcken bär han alltid med sig en speciell geologhammare för att knacka med, ett förstoringsglas, anteckningsblock för att noga dokumentera sina iakttagelser och position utav fynd, plastpåsar för att sortera prover samt en elpropp.

-Vad har du elproppen till, frågar jag.

– Om jag hittat ett intressant ämne och knackat loss en bit, kan jag använda elproppen till att gnugga mot den nyöppnade ytan på stenen. Om stenen lämnar spår av färg på proppens vita yta kan det ge ledtrådar till vad som döljer sig i stenen. Svart är i regel metall, men vissa ovanligare metaller kan ge röda streck. Koppar ger gröna.

Åke är inte rädd för att dela med sig av sin kunskap och sina knep; kunskaper som han tillgodosett sig dels genom egna observationer, litteratur och i kontakten han byggt med laboratorium, geologer och gruvbolagen under årens lopp. Formen på stenblock kan avslöja hur nära malmkroppen Åke är, vikten på en sten i handflatan kan med erfarenhet ge en uppskattning av metallhalten i den.

– Metallrik sten rostar, ibland kan den vara riktigt porös och falla sönder; dessutom är den roströda färgen iögonfallande.

Proverna som Åke plockar upp skickas till ett laboratorium i Malå där geologer gör mikroskopisk analys av innehållet. Skulle innehållet visa sig intressant skickas det vidare för specialanalys på Irland. I några utav Åkes prover har det uppmätts den näst högsta koncentrationen utav guld i landet, och i antal fynd, den enskilt största. Han har även hittat prov som innehållit stora mängder kobolt, som på marknaden är fem gånger mer värdefullt än koppar, samt höga koncentrationer utav den mycket sällsynta metallen turmalin.

-Sverige står ensamt för 95% av järnmalms exporten inom EU. Vi är även stora exportörer av koppar, zink och bly samt slagna endast av Finland när det gäller guldfyndigheter inom EU, säger Åke.

Höga koncentrationer av kobolt och turmalin höjer ögonbrynen hos gruvbolagen, eftersom de är en viktig råvara för industrin och sådana fyndigheter är mycket sällsynta. Brytningen sker ofta i oroliga delar utav världen och importen är därför dyrköpt och tillgången oförutsägbar.

Under 1940-talet fanns ungefär 500 gruvor över hela landet. Idag är antalet nere på 14. Naturligtvis beror det på att gruvdriften förändrats till färre men större aktörer, men en del är också ett resultat utav ett försämrat prisläge för järnmalm globalt.

Åke erkänner att en morot i letandet är delvis ekonomi; en mineraljägares fynd dokumenteras väl och i enlighet med gruvlagen måste ett gruvbolag bland annat ha mineraljägarens tillstånd för att borra eller undersöka mark. Det finns även prispengar att tjäna.

-Men mycket utav glädjen ligger också i naturupplevelsen. Jag har mött Björn, älgar, rådjur och rävar ute i skogen. Ibland är att hitta en perfekt glänta att slå sig ner i en belöning i sig. Om man ändå är ute och rör sig i naturen, fiskar eller plockar svamp är det en kul sysselsättning som jag tror fler skulle kunna njuta utav, säger Åke.

-Vad var det som fick dig att bli mineraljägare, frågar jag.

– Jag var ute och plockade blåbär en dag 2002, och såg en svart sten som bara stack ut ifrån mängden i mina ögon. Jag var nyfiken på vad det var och skickade iväg den för analys. Sedan har det bara fortsatt.

 

Mattias Färnstrand

Sveriges Största Studiecirkel?

Sveriges Största Studiecirkel?

Sveriges Största Studiecirkel?

Häromveckan var det samling och start för studiecirkeln ”Järbo som vi minns” som drivs av PRO i Järbo med stöd av ABF. Den började hösten 2012 och är alltså inne på sin sjätte termin! Nu är det 100 personer som deltar. Jag kan inte veta säkert om detta är den största studiecirkeln i Sverige, men den utmanar härmed övriga på titeln. Speciellt om man även räknar in den tid man hållit på.

Vid starten var det närmare 40 deltagare, men det visade sig ganska snart att intresset var större än så. För att kunna genomföra träffarna på ett praktiskt sätt avknoppades en ny grupp som också fylldes. Därför bildades under 2014 en tredje grupp.

Vad håller alla dessa människor på med på sina möten? Syftet är att på ett sys- tematiskt sätt gå igenom olika företeelser som skolor, industrier, förenings- och nöjesliv, idrott, församlingar, handel och mycket annat. Eftersom de flesta av deltagarna är infödda Järbobor så är kunskapskällorna de enskilda deltagarna.

De deltar med både muntliga och skriftliga berättelser. Det är också en stor spridning på åldrar från cirka 65 och uppåt, vilket gör att alla får vittnesbörd från andra tider än de själva upplevt. Det blir mycket berättande kring borden.

Grupperna har också gjort flera studiebesök i bygden.

Nu arbetas det mycket på dokumentation, det vill säga foton och berättelser samlas så att resultatet ska kunna presenteras för allmänheten. Det kan bli en utställning framöver – än är inget bestämt och materialet är stort.

 

Olle Thåström

Coreträning – OIF

Coreträning – OIF

Coreträning  med OIF

OIFs utbud av träningspass i anrika källarlokalen på Kuxahallen utökas stadigt. Som den första i en serie artiklar om de olika träningsformerna besöker vi ett core och ett styrketräningspass ledda utav OIFs ordförande, energiknippet, Annika Sörqvist.

Det är många här, ålderspannet är stort, musiken och koncentrationen är hög. Annika, som varit inblandad i OIF sedan ca 13 år tillbaka berättar:

-Vi försöker nå ut till så många som möjligt, det är och ska vara roligt att träna. Förutom alla spännande nya träningsformer, och dem ledare vi knutit till verksamheten med det, har träningen också anpassats till moderna människor. Passen ska vara effektiva och tidsbesparande för att balansera arbete/familje tid och ändå få alla positiva aspekter utav motion.

Core (ifrån Engelskans kärna) är träning som syftar till att stärka den muskulatur som ger oss stabilitet. Magen, bålen, de lägre delarna av ryggen. Träningen bygger en styrka som underlättar korrekt hållning, andning och i förlängningen kan förebygga problem även i andra delar av kroppen.

En fin aspekt utav träningen är att övningarna lätt kan anpassas efter individens förutsättningar. Många övningar utförs liggandes på rygg eller mage med repetitioner. För ögat ser övningarna kanske inte svåra ut, men i kroppen bränner det garanterat.

Jag reflekterar över att alla är fokuserade, glada, och ger träningen sitt allt. Barn som vuxna. Många har gått på OIFs träningar under 10+ år och har flera familje medlemmar närvarande under passet. Jag ser Gun Kregert som verkligen varit en drivande kraft bakom OIF tänja ut ordentligt i ett av dem bakre leden. Hennes son Patrik, leder nu kettlebells träningen som Kuxabladet också kommer besöka under våren. En hel del av de aktiva stannar hängivet kvar när passet övergår i ett styrkepass och skivstängerna plockas fram.

-Vi har även rena barngrupper genom Ugglegympan och Zumba kids, där dans och rörelse ger lekfull motion, berättar Annika.

-Har du några favoritpass själv, frågar jag.

-Styrketräningen är för mig väldigt kul; step likaså men ibland finns det ingenting bättre än att låta all frustration rinna av sig på ett av våra box pass.

Utbudet av träningsformer är stort; styrketräning, vattengymnastik, cirkelpass, kettlebells, dans och mycket mer alla dagar i veckan utom fredagar. Uppslutningen är naturligtvis stor men efter att ha tagit del utav de här två passen ställer den här skribenten sig frågan: var är alla killarna? Om det är så att männen drar sig bakom fördomar att cirkelträning och gymnastik är mesigt och minnet är präglat utav neonfärgade benvärmare och krystade sporrerop ifrån barndomens videoband så utmanar jag er. Ni skulle inte ha en chans emot de här tjejerna.

 

Text/Foto Mattias Färnstrand