Underhåll på sågdammen

Underhåll på sågdammen

Dammluckorna på sågdammen i Jädraån – Järbo har bytts ut. De befintliga har troligen suttit där sedan dammen byggdes om på 1960-talet.

Jobbet utfördes av järboföretaget Elektro-Kapsel, ett lite ovanligt uppdrag för dem, men det har sitt ursprung i att en av företagets medarbetare, Jimmy Jäderberg, har varit snickare. Sågdammen är det tredje kraftveket man byter luckor på. Man har även utfört annat underhåll på kraftverken.

Till synes är det enkelt, först placeras en stållucka som täcker det fack där träluckan sitter, sen lyfts den gamla upp och ersätts med en nytillverkad. Men ibland kinkar det lite, denna gång kom det en sjunken trästam i vägen så Jimmys kollega Johan Skogh blev lite blöt om fötterna när han bände loss den.

Kraftverket i Jädraån förvaltas av Sandviken Energi.

Olle Thåström

Stjärnfyllt i Ockelbo

Stjärnfyllt i Ockelbo

Det var fullt pådrag på Wij Herrgård då Isabella Rossellini och Henry Diltz träffade media inför helgens aktiviteter. Isabella uppträder med ”Green Porno” på Valsverket och Henry har haft utställning av klassiska rockfotografier på väggarna hos Wij Trädgårdar hela sommaren som han även kommer att föreläsa om.

Isabella Rossellini berättar att då efterfrågan på henne som modell och aktris sjönk så började hon på universitet och studerade djurbeteende. Hon började producera kortfilmer som blev omåttligt populära på internet och ur detta föddes uppträdandet Green Porno, i vilken Isabella håller föredrag, spelar dockteater och visar klipp ur kortfilmerna som bär samma namn. Hennes mor, Ingrid Bergman, skulle i år ha fyllt 100-år och Isabella minns hur viktig födelsedagarna var för Ingrid.
-Det var alltid sång på morgonen och frukost på sängen.
-Faktiskt sköt hon upp sin operation då cancer upptäcktes med tre veckor för att inte missa ett födelsedagsfirande, minns Isabella med ett leende.

Henry Diltz började som folkmusiker med kameran över axeln. Hans fotohobby utvecklades över tiden till att bli hans jobb. Han är bland annat känd för att ha fotograferat stjärnorna på första Woodstockfestivalen, en festival som utöver att ha huserat cirka 50 av dåtidens största rockakter även blev något av en aha-upplevelse för Henry då han såg hur många hippies det verkligen fanns.
-Jag var själv en hippie då.. Och det är jag nog fortfarande, skrattar han åt minnet.

Medan Isabella utfrågas intensivt om både hennes trädgård, sina bin, hennes intresse för odling och om sin mor sitter Henry, och även den lokala biografens föreståndare Jan Söderström, snällt bredvid och väntar. Emellanåt släpper Isabella in Henry i samtalet med egna frågor om fotografering. Bland annat undrar hon hur man tar den där perfekta bilden, på en människa man inte känner och som även ofta är obekväm framför kameran.
-Jag brukar börja ta bilderna och efter en halvtimme så är personen så uttråkad att det går bättre, säger Henry.
-Den sista bilden brukar bli bäst.

DSC_0185_jb
Isabella Rossellini och Lars Krantz

Efter frågestunden passerat gavs vi möjlighet att ta några bilder ute i den vackra miljön bakom herrgården. Wij trädgårdars VD, Lars Krantz, har hjälpt Isabella organisera hennes trädgård i USA och det är tack vare detta som vi finner henne hos oss i Ockelbo den här helgen. Lars förtjänar en eloge för att ha accepterat Isabellas förfrågan om att få komma till Ockelbo. En plats hon väljer att besöka jämte såväl London som Paris.

Johan Beijer

 

 

Rättelse: I senaste numret av Kuxabladet skrev vi att Ingrid Bergmans jubileumsfrimärke skulle avtäckas i Ockelbo. Denna information var felaktig, händelsen äger rum  i Stockholm.

Män i trikåer

intresse_webVälkommen till Kuxabladets kultursida! Den här gången gör vi ett nedslag i showbrottningens märkliga värld.
Är detta sport? Kultur? Eller bara en enda stor cirkus?
Daniel Gustavsson, bibliotekarie, radiopratare och stor wrestlingentusiast, har ordet.

 

Män i trikåer som låtsas ge varandra på käften

Jag är en stor fantast av show-sporten wrestling.  Men platsar det att skriva om wrestling på kultursidorna? Är inte wrestling en sport? Bägge frågor är lätta att svara på. Ja, det passar alldeles utmärkt att skriva om wrestling på kultursidorna. Nej, wrestling är absolut ingen sport. Vilket förmodligen är orsaken till att till att få svenskar förstår sig på denna form av underhållning. Det påminner kanske mer om teater än sport.

danielg
Daniel Gustavsson på plats vid ett wrestling event i London

Wrestling är alltså en underhållningsform med rötterna i Amerika. Man ska som sagt inte begå misstaget att jämföra wrestling med tävlingsidrotter. Matchresultaten är nämligen bestämda på förhand av förbundets promotor, och syftet är att skapa spänning, underhållning och dramatik. Brottarna framställs som onda (så kallade heels) eller goda (faces), och majoriteten av alla matcher sker mellan en god och en ond. Det finns en hel hord av manusförfattare som lägger upp fejder mellan olika brottare. Wrestling består alltså inte bara av show-brottning utan även sekvenser som ska skapa större intresse för fejden.

Men trots att matchresultatet är uppgjort på förhand, så är matcherna i varierande grad improviserade av brottarna. Slag och grepp genomförs i samarbete mellan brottarna, och även om effekterna på mottagaren generellt är överdrivna så orsakar många attacker äkta smärta och kan vara direkt farliga om de utförs fel. Även matcherna är uppbyggda som en berättelse för att skapa spänning.

Intresset är stort i de flesta länder utom kring Skandinavien. Förmodligen för att genomsnitts-nordbon har en så allvarsam syn på idrott och inte förstår show-aspekten inom wrestling. Andra länder, som Indien och Italien har förstått. Men det är i USA, Japan, Mexico och Storbritannien som wrestling är som störst. Dock börjar det dyka upp mindre förbund i Sverige, som Svensk Wrestling Syd (Malmö) och STHLM Wrestling (Stockholm). Så kanske börjar Skandinavien sakta få upp ögonen för denna säregna form av underhållning?

ortonMan får heller inte glömma att fribrottarna är oerhört skickliga på ett sätt som kan få vilken idrottsman/kvinna som helst att gapa. Det gäller att få det att se ut som om man gör varandra illa. Långt svårare än att göra varandra illa på riktigt. De har samma rigorösa träningskrav på sig och kan vara minst lika starka och viga. De är alltså i regel lika vältränade som alla atleter.

Därtill har själva branschen även underhållningskravet på sig. Det är inte bara matcherna som ska vara underhållande berättelser, även uppläggen kring matcherna och fejderna ska vara finurliga och välgjorda. Så det ligger mycket mera jobb bakom ett wrestlingavsnitt på TV än vad man kan tro.

När jag, därtill som bibliotekarie, säger att jag gillar wrestling är det många som förfasar sig. Men ingen av dessa vet egentligen vad wrestling är. Det är inte bara trikåklädda muskelknippen som låtsasslåss. Det är atletiska skådespelare som ger allt för att underhålla publiken. Så våga prova en titt. Det är absolut inget för alla. Men det finns det ju inga underhållnings/kulturformer som är.

Daniel Gustavsson

Biografen fyller 100 år

Biografen fyller 100 år

Kuxabladet vill passa på att önska bioverksamheten i Ockelbo ett stort grattis för
att nu har funnits till i 100-år. RIO-Biografen, som från starten kallades Amor, drivs idag ideellt av Ockelbo UNF. I samband med firandet bjuds det till med både det ena och andra. Föreståndaren Jan Söderström informerar om följande:

1915 startade IOGT Ockelbo framtid den första stationära biografen i Ockelbo på Godtemplargården under namnet Biografen Amor, 1944 bytte biografen namn till Rio biografen. Idag drivs biografen fortfarande av nykterhetsrörelsen genom Ockelbo UNF.

För att fira att biografen i Ockelbo fyller 100 år kommer vi att genomföra ett antal nerslag i filmhistorien med att visa några klassiska filmer under hösten. Startskottet för jubileumsaktiviteterna blir den 22 augusti då det är gala i Ockelbo för att fira både Rio biografen och Ingrid Bergman 100-års jubileum, detta sker i ett samarbete med Wij Trädgårdar.

Under hösten kommer vi att visa ett antal av de klassiska filmer som Svenska Filminstitutet har digitaliserat i projektet ”Digitalisering av filmarvet”, samt en amerikansk film.

Utöver detta kommer vi att genomföra digitala event med livesänd konsert under världsrekordförsöket ”världens största musikfestival” samt någon digitalteaterföreställning. Vi kommer att avsluta jubileumsåret med en barn- och ungdomsfilmfestival på Jullovet.

Förutom allt detta kommer vi att visa dagens filmer och höstsäsongen har redan dragit igång. Under sommaren har Godtemplargården (Gotan) där biografen finns fått en välbehövlig uppfräschning med ny färg på fasaden, ny huvudentré samt en omgjord kiosk.

För att kunna genomföra dessa aktiviteter i samband med biografens 100 års jubileum har vi fått bidrag ifrån Ockelbo kommun, Region Gävleborg och Svenska Filminstitutet.

Jan Söderström

Följande klassiska filmer kommer att visas på Rio biografen under hösten 2015:

Intermezzo
Musikalisk melodram där äventyr och passion ställs mot hemmets trygga famn för en berömd violinist spelad av Gösta Ekman. Ingrid Bergmans tredje samarbete med Gustaf Molander tog henne till Hollywood.

Swing it, magistern!
Klassisk swing-film som blev Alice Babs stora genombrott och orsakade både moralpanik och swingfeber.

Agaton Sax och Byköpings gästabud
Sveriges första animerade långfilm om hur två brottslingar, som flytt ur fängelset och jagas av kommissarie Lispington på Scotland Yard, försöker stjäla privatdetektiven Agaton Sax datamaskin med dess ovärderliga information om all världens brottslighet. De lyckas nästan…

Tillbaka till framtiden filmtrilogin
Den 21 oktober kommer ”Tillbaka till framtiden” att återigen visas på biografer för att uppmärksamma 30 års jubileum av filmen samt att den 21 oktober 2015 är det datum som Marty åker till i den andra filmen.

Tävlingsframgångar för ORF

Tävlingsframgångar för ORF

Den 30 juli arrangerade Ockelbo ryttarförening en storhästdressyrtävling i tre klasser med hela 40 starter. Det var full fart hela dagen i ridhuset vid vackra La i utkanten av Ockelbo.
-Vädret tvingade oss att vara inomhus, vädergudarna ville ha det så, berättar Sarah Andersson, ordförande i ORF.

Tävlingen var långt ifrån en lokal angelägenhet då merparten av ekipagen kommer från ridklubbar utifrån. Lena Borg, en ideell kraft i ORF för dagen stationerad i kafeterian, minns att hon sett bland annat ryttare från Söderhamn, Järfälla och Sala under dagen.
-Det är inte lätt att få tävlingar. Det är något man ansöker om, berättar Sarah.
ORF har fem anställda i verksamheten, men tävlingarna arrangeras helt ideellt.

I dressyr rider alla samma program i samma ordning och utförandet poängsätts av en domare. Det finns inga åldersgrupper men man måste ha längden inne.

ORF hade tre startande i tävlingen:  Ellen Hålén, Johanna Alkberg och Linnea Bergman. I klass 3 – Lätt A:1 vann Linnea Bergman och Johanna Alkberg kom tvåa, Johanna slutade även tvåa i klass 2 – Lätt B:1.

Under tävlingen deltog endast privatägda hästar. Men ORF äger hästar som man kan ta ridlektioner med varje vecka.
-Våra hästar har precis återkommit från ett konfirmand läger i Ytterhogdal, berättar Sarah.
-Man kan även använda våra tävlingar på hopptävlingar och intresse för dressyr finns också.
-Det är verksamhetsansvarige Maria Berg som gör bedömningen om medlemmarna är redo att tävla.

Johan Beijer

Ockelbos första dagis

Ockelbos första dagis

Ockelbo barnavårdsnämnd startade sin verksamhet 1918, det år då det blev lag på att alla utomäktenskapligt födda barn skulle ha en särskild barnavårdsman utsedd av kommunen, som följde barnets utveckling och rapporterade problem till ansvarig nämnd. Man hade ansvar för att besluta om mödrahjälp, fosterhem, omhändertagande av barn som for illa med mera.

Barnavårdsnämndens handlingar är ett socialt arkiv och därmed skyddat av sekretess (till dess att 70 år passerat). Men nämnden ägnade sig inte endast åt att stödja barn och mödrar, utan hade även hand om mer allmänna frågor rörande familjeliv och barn/ungdomar. Som exempel kan nämnas beslut om att 1963 förbjuda uppsättandet av en preventivmedelsautomat vid ”Chell” bensinstation. Nämnden motiverade sitt beslut med att det fanns ett populärt kafé i närheten, och ”Ett uppsättande av automaten på denna plats skulle av de ungdomar, som uppehålla sig i caféet och dess omedelbara omgivningar, kunna tolkas som en samhällets sanktion av lösa förbindelser.” (§72/1963)

En fråga med mindre anknytning till sedeslöshet var under denna tid det ökade behovet av någon plats för barn att vistas under föräldrars arbetstid. Frågan började bränna i hela landet under 1960-talet, och uteblivna bidrag till föreningen Ockelbo Barnträdgård 1964-1965 fick barnavårdsnämnden att i §92/1964 klaga hos kommunfullmäktige. Barnträdgården var en lekskola i privat regi som kämpade på så gott den kunde trots knapp ekonomi. Utan bidrag tvingades de höja avgifterna från 15 till 25 kr per månad och barn, vilket ledde till att en del föräldrar inte hade råd. I Jädraås försökte man avhjälpa trycket genom att lekskolan startade en fritidsgrupp med 20 förskolebarn som träffades en gång i veckan.

Men oavsett barnträdgårdens verksamhet visade statistiken att det bara skulle bli fler barn och ett ökat behov av lösningar. Situationen var sådan att Kungliga Socialstyrelsen i februari 1965 skickade ut en skrivelse till flera av landets barnavårdsnämnder där frågan om så kallade ”barnstugor” togs upp. Detta diskuterades av barnavårdsnämnden under §28/1965, där man även konstaterade att frågan aktualiserats av kommunalnämnden. Man kunde även få statsbidrag för barndaghem och familjedaghem (idag kallat dagmammor). Så man gjorde det enda naturliga och startade en utredning om huruvida det fanns intresse för barnstugor eller liknande i kommunal drift. Det var i april 1965.

Svaret blev, som ni säkert kan ana, ett rungande ”JA!”
I november 1966 hade man äntligen kommit så långt att ett förslag om daghem kunde läggas fram (§124/1966). Enligt förslaget skulle den så kallade Englundska villan, vilken tidigare under hösten hade inköpts av kommunen, byggas om till daghem för 10-15 barn. Detta reviderades senare upp till 20 platser, uppdelat i en grupp vardera på husets över- och undervåning.

Efter en del mer stötning och blötning började det hela ta form mot slutet av 1967, då barnavårdsnämnden äntligen kunde lägga fram kostnadsberäkningar för inventarier, ombyggnad och drift. Några siffror som kan nämnas är att man planerade att köpa sysselsättningsmaterial som leksaker, bilderböcker och instrument till rytmorkester(?) för en kostnad på 3800 kr, samt möbler för ca 13500. Kostnaden för barnens måltider beräknades vara 2,70 kr per dag och barn. De tjugo barnen skulle passas av två förskollärare per avdelning. Viss oro uttrycktes i nämndens planering om huruvida det skulle vara möjligt att få tag i så många förskolelärare, men man kunde i sådana fall alternativt ta in praktikanter eller barnsköterskor.

Och nu undrar väl många var detta första dagis i Ockelbo låg någonstans, eftersom ”Englundska villan” inte säger så mycket. Jo, i Ockelbo innevånares folkmun är huset, som numera är privatägt, mera känt som Villa Villekulla.

Sommar med sambakänsla

Sommar med sambakänsla

Ikväll, 1 juli, spelar Kiriaka på stortorget i Gävle klockan 18.30. De levererar sin nordligaste spelning någonsin och inleder evenemanget Sommarkväll. Kuxabladet tog kontakt med Jonatan Hellberg, uppväxt i Ockelbo, för att växla några ord om kvällens framträdande och vad vi kan förvänta oss.

Kiriaka är en ideell förening från Göteborg som spelar slagverk, rytmer från norra Brasilien som kallas samba-reggae.
-I sin form är det lite som en gammal orkester eller ett korpen lag. Man träffas en gång i veckan för att repa och så är det spelningar på helger och kvällar, flest under vår och sommar, berättar Jonatan.
Föreningen har funnits sedan 2001 och Jonatan gick med 2004.
-Jag har varit så kallad mestre i många år.Mestre på portugisiska, maestro på italienska, helt enkelt dirigent, på svenska.

logga_pngFöreningen spelar musik i Sverige, försöker spela och vara en kulturell närvaro i hela Göteborg, förorten såväl som innerstan, men också runtom i Sverige och ibland även ute i världen. Senast runt nyår var Kiriaka i Indien på en kort turné. Kiriaka är en så kallad bateria, det är vad man kallar en sådan grupp med slagverk i Brasilien. Det är en tradition av rytm som kommer från samba från Rio de Janeiro men som influerats av andra Afro brasilianska rytmer. Stora namn inom samba-reggae är Olodum, ile Aiye, Timbalada.
-Vi är allt ifrån erfarna musiker till personer som innan Kiriaka aldrig provat på att spela musik, allt från 17 åringar till 50åringar, blandat på alla sätt, med en glädje för musik, för att göra något tillsammans!

Johan Beijer

 

Möt skogarnas konung

Möt skogarnas konung

En naturskön och lugn upplevelse med närhet till älgarna erbjuder Älgparken i Mo, Ockelbo. Med sina nio år som Älgpark ser Lars Arkesjö fram emot ännu en sommar med många besökare från alla världens hörn.  
-Jag räknade alla nationaliteter på de besökare jag personligen träffade under förra sommaren, och det blev hela 28 stycken.

Hans kollega Lars-Åke Bergh fortsätter med att berätta om en holländsk kvinna som läst ett reportage om Älgparken i Ockelbo i en tidning där hon bor och bestämde sig för att just den parken ville hon besöka.
-Så kvinnan och hennes man åkte hela vägen från Holland för att besöka oss!

Idag finns det sju stycken älgar i parken. De flesta älgarna har namn som börjar på Mo, efter som älgparken ligger just i Mo. I parken bor idag; Moa, Mossa, Mosippa, Molle, Moltas Junior, Lillprisen och Victoria. Med nio tusen meter nät och tusen stolpar är hela parken uppdelad i två stora hägn. I ett hägn går de älgar som är lite mer tama, där går bland annat Mosippa som förhoppningsvis kommer att klava vilken dag som helst.
-De är väldigt sena i år. Åren innan har kalvarna kommit 15-16 maj varje år. Vi tror att det kan bero på den varma hösten som gjort att brunsten kom senare än vanligt, säger Lars.

För två år sedan startade sonen Petter stugbyn som ligger på området. Idag finns fyra stugor för uthyrning med sexton bäddar totalt.  Att bo med älgen som sin närmsta granne lockar många besökare och stugorna hyrs ut under hela året. Boende i stugorna har tillgång till Älgparken även efter den stängt för dagen.  Grupper är också väldigt välkomna att besöka Älgparken. Allt från konferenser till trubadurkvällar har ägt rum på området.

DSC_0476

Något Lars gärna framhåller är tillgängligheten i älgparken.

-Det har varit gamla jägare som suttit i rullstol här och blivit så lyckliga över att återigen få se älgar på så nära håll! Det värmer i hjärtat när man ser tårarna på kinden som visar deras tacksamhet! Det är en självklarhet för oss att alla ska kunna besöka oss.

Något mer som Lars tycker är viktigt är samarbetet med de lokala aktörerna. Idag har han goda samarbeten med bland annat Wij Trädgårdar, Stilleben i Åmot och Ica Supermarket i Ockelbo som sponsrar med bananer till älgarna.

Att jobba som egenföretagare är inte alltid så lätt när det kommer till ekonomin. Det betyder att Lars och sonen Petter båda har jobb vid sidan om, men visionen är att båda ska kunna jobba med familjeföretaget på heltid, då det är bådas stora intresse.

 

 

Om du besöker Älgparken i sommar kan du förvänta dig nyfikna och matglada älgar som gillar att visa upp sig. Ta med din egen matsäck eller grilla korv och hamburgare på plats. Fika finns att köpa i den nybyggda bodegan, där du även finner diverse souvenirer.

Hanna Norling

På telefon: Robert Wells

På telefon: Robert Wells

2010 uppträdde Robert Wells och Sofia Källgren i Ockelbo kyrka. Nu fem år senare återvänder Robert och Sofia till Ockelbo, en av fyra orter som är utvalda för årets miniturné. Kuxabladet ringer upp för en liten pratstund med pianisten Robert Wells.

Robert Wells svarar glatt då Kuxabladet ringer upp. En fyra veckor lång semester väntar sedan blir det en miniturné där fyra orter är utvalda, varav Ockelbo är en av dem.

Är det årets sommarturné?
-Det är en miniturné där vi valt ut fyra ställen och kör en blandad repertoar. Sofia var ju med på min jubileumsturné, då var vi 80 man. Nu är det hon och jag, så det är lite skillnad.
-Sofia är den som har mest rutin och vana att uppträda i kyrkor och det var hon som tog med mig till Ockelbo, för fem år sedan.

Ni ska uppträda med lokala körsångare under betäckningen ”Sommarkören” hur förbereder ni er inför det?  
-Jag får noter skickade av körledaren och sen repeterar jag på mitt håll. Sen kör vi direkt. Den där kören är så pass rutinerade att det inte är något problem, sen försöker jag ju även ackompanjera kören.
-Det är något speciellt att uppträda i kyrkor, man kan gå ner till svagare nyanser. Inte gömma sig bakom massa utrustning och effekter. Det är på många sätt svårare än att uppträda på en stor arena, det är mer naket.

Vad bjuds det på i Ockelbo kyrka då?
-Det blir en blandad kompott, filmmusik, lite Charlie Norman, lite musikalfavoriter och klassisk folkmusik.

Vad har du för favoritmusik?
-Nu i bilen är det jazz jag lyssnar på. Sen är mångfalden jag tycker om. Men jag sa det till Sofia en helg i sommar kan jag inte uppträda, då ska jag på AC/DC, som jag följt sen 1983.

På frågan om sitt eget musicerande målar Robert Wells upp en bild.
-Jag känner mig som en skräddare, en yrkesmusikant, och jag värnar om yrket. Victor Borges och Charlie Norman, det är mina förebilder.  Jag är 53 år, jag övar mycket och skriver mycket. Jag är bättre nu än för 30 årsen. Det är inte som en elitidrottare som når sin peak, som musiker hittar du ett lugn när du blir äldre och det hörs i musiken.

Hur ser sommaren ut i övrigt?
-Dels kommer jag köra lite med min trio, sen har jag ett sommarläger för ungdomar i augusti. Ett pianoläger, för ungdomarna i åldrarna 12 – 22 år. Det är väldigt lyckat.

Vad har du för tips till den som ska lära sig spela piano?
-Blod, svett och toner, det är min paroll. Du vet, man blir ingen yrkesmusiker om man spelar en kvart om dagen. När jag övade som ung var det två, tre timmar varje dag. Men det blir en stress med allt utbud idag. Det är viktigare med många likes, istället för att öva. Men om man övar får man många likes, säger Robert Wells och skrattar.

Robert Wells tar upp en dagsaktuell händelse i Malmö, där det nya konserthuset annonserade till unga band, att de fick spela för PR men utan att få betalt.
-Det är det där att själva huset får kosta miljarder, sen ska de som spelar inte få ett öre. Det är fel. Klart att banden ska ha betalt. Musik är inte en gratistjänst som kan laddas ner, det är ett yrkesmässigt hantverk som har sitt värde.
-Det var som någon sa: du ska spela en kvart, det kan väl inte kosta så mycket?  Nej, men jag har övat i 40 år också.

Han förklarar att han fortfarande brinner för att uppträda. Att underhålla och göra folk glada. Roberts mål är att folk ska gå hem med ett leende på läpparna.

Vad är den mest populära låten då?
-Det är inte en enskild låt, det är olika från konsert till konsert. Alla spelningar är olika. Vi gör en stomme, men sen följer vi aldrig den till hundra procent. Jag känner av publiken. Jag skriver till exempel aldrig ett manus om vad jag ska säga mellan låtarna.  Det skulle inte funka.
-Till sist vill jag bara säga att jag och Sofia känt varandra och uppträtt tillsammans i tjugofem år. Det känns som att vi är två kompisar som är ute och spelar. Det är så jag vill ha det.

Henrik Westberg